Linnéa Enberg

Vandrade på stan tidigt i morse

Ja, lilla Piteå... snart far jag. Bara timmar kvar nu.

Sen for jag till Degeränget och träffade Lisa hos Andreas. Där fick jag mig också en liten bekantskap med lille Dexter. Han gillade min tröja... Lite för mycket.

Frida och jag har varit på Kupan och Reprisen och letat efter en byrå. Och en byrå fick vi!

pUSS

- Såg flaskan, såg ljusslingan... Tadaaah! -

- And some nail art... of course -


pUSS

... våra djur hos pappa!

Kommer inte att träffa dem nu på ett tag så då tänkte jag att, när jag ändå var en sväng hos pappa, kunde jag fota dem ifall jag skulle börja sakna dem alldeles för mycket borta i Kalix :)

Muffe, gosigaste katten... någonsin.


Charlie, den knasiga, svartsjuka och genomsnälla.


... åsså gamlingen Molle som inte gärna umgås med folk som är vilda av sig.


<3

pUSS

Luften vibrerar av förväntningar


Jag har gått skola i tolv år nu. Varje år har det varit en speciell känsla vid skolstarten. Denna känsla finns i luften just nu också, trots att jag inte börjar skolan idag! Tusentals andra ungdomar gör ju dock det och ni sprider era känslor i luften. Jag känner vibrationerna av er förväntan, nervositet eller ångest över sommarlovets slut och början på ett nytt skolår. Det låter som att jag är någon psykopat eller något men det är faktiskt något särskilt, som något magiskt, över den här dagen. Ta till vara på det! Rätt var det är så har ni gått tolv år i skolan (tretton med "sexårs/nollan") och den tiden kommer inte åter. En särkild gemenskap finns, trots allt slit, i skolgången. De vänner som du är vän med efter ett skolårs slut finns kvar till nästa år och ni ses igen till hösten, nu.

Jag, liksom många andra tog studenten med en blandning av både glädje och sorg. Glädje för att något nytt skulle börja, sommaren låg framför en, allt jobbigt i skolan var gjort, inga fler betygskrav, frihet på något sätt. Samtidigt fanns också sorgen där. Sörjandet för vår klass underbara sammanhållning som nu inte längre skulle finnas, de enskilda individerna som i tre år eller mer hade funnits i min klass var nu på väg åt helt andra håll och vissa av dem kommer jag nog inte att se mycket av igen. Folk som har format mig, lärt mig saker, funnits där för mig fastän jag inte riktigt då kunnat se hur betydelsefulla och icke-permanenta de har varit.

Under mina är som elev, från sexårs till och med trean på gymnasiet och ända tillbaks till dagistid, har jag alltid haft underbara fröknar/lärare. Dessa sätter verkligen spår i ens uppväxt. När jag var liten hade vi en klassföreståndare som hade oss i alla ämnen men på högstadiet fick vi olika lärare i nästan alla ämnen. Det var visst en liten omtumling men det blev också hur bra som helst. De lärare jag hade under min högstadieperiod har verkligen varit förebilder för mig! När jag senare under min tid på gymnasiet inte riktigt har kunnat förstå vad en lärare har menat, har jag kunnat tänka tillbaka på min förra lärare och då har det ofta klickat för mig.

Liksom lärarna i min tidiga uppväxt och i min tidiga tonårsperiod har betytt mycket för mig, har också lärarna på gymnasiet betytt massor. Dock på ett lite annorlunda sätt. När jag började gymnasiet kände jag mig stor och allvetande så jag satte inte lärarna lika mycket som övermän för mig, på något sätt. Jag fick dock vika mig när jag inte förstod något och allt eftersom tiden gick  blev de ju också de lärare de faktiskt var, också för mig. Trots detta så har en lite annan relation trätt fram under åren och gymnasielärarna jag har haft, särskilt de lärarna som fanns i "Ymer" (estetbyggnaden) och som undervisade oss i musikämnen, har blivit mer som vänner. Jag kommer att sakna mina lärare.

Så slutligen till er elever; Ta tillvara på er grundskole- och gymnasietid. Det är något som inte kommer åter.

Nackdelar:

- Svårt att andas
- Näsan går sönder när du snyter dig hela tiden
- Tappar smaken
- Tom i skallen av allt snytande
- Lock för öronen, ibland också ont i öronen
- Äckliga snörvlingar
- Konstig och okontrollerbar morgonröst
- Lite halsont
...

FÖRDELAR:

- Idag känner jag inte den underliga odören från vårt sopskåp!

_____________________________________________________________

Ska väl försöka dra mig in till stan snart... igen.

Igår kollade jag på min gamla mobil och hittade en massa "fina" bilder. Kan bjuda på en i alla fall ;)


Alexandra och jag efter en friluftsdag, med skolan, på Vallsberget... i Sjuan..? <3 Att döma av mina kinder var det ganska kallt.

pUSS

Nu har Karin haft sitt underbara kalas som vanligtvis kryddas med soliga och varma dagar. I år var detta inte fallet. Vind och regn hela tiden vilket medförde att vi endast badade en gång. Resterande tid satt vi inne vid elden och värmde oss, spelade spel eller åt. Helt okej det också iosf men lite sol hade ju inte skadat.

Andra kvällen på kalaset kände vi att vi höll på att bli knäppa av att bara sitta inomhus och inte göra så särskilt varierande saker så vi bestämde oss för att fara på bio och se den romantiska komedin "Brides Maids". Vad vi inte visste innan var att denna film också var en mycket nervkittlande action. Mitt under fimlens gång började brandlarmet tjuta och vi blev så illa tvugna att gå ut i regnet!



Larmet slogs inte av på ett långt tag med efter drygt en halvtimma kunde filmen slås igång igen. FANTASTISK FILM!

Nämnde jag att vi åt på kalaset? Vi ÅT på kalaset, konstant skulle jag tro! Min mage mådde inte så bra när jag kom hem igårkväll efter att ha repat med "Kors i taket". Den vred och vände på sig, det gjorde ont och jag svettades och frös om vartann. I morse hade det fortfarande inte gått över och efter en stunds vakenhet kände jag att det var dags för ett akut besök till toalettstolen för att uppleva omvänd ätning... Tror ni fattar. 9.20 skulle jag ha körlektion med manövertest och så blev det också. Tack och lov var det bara på grund av min dumma ätar-synd som min mage inte ville behålla saker. Inte magsjuka, det skulle jag inte ha haft tid med, med tanke på att vi har spelning hela helgen!

Manövertestet var SJUKT roligt! Kände mig som en rallyförare och fick världens adrenalinkick! HAHA! Stolt är jag också eftersom att jag klarade det... efter ett tag xD Men lika kul var det varje gång. Mitt slutgiltiga resultat blev ca 38 sekunder av 40 tillåtna. Ändå gaaanska bra? 

Nu blir det (kanske) lite mer underhållande i nästa inlägg där jag kommer skriva om "1 Day of Peace and Music".

pUSS

Liksom rubriken meddelar är det nu endast 26 dagar kvar tills jag börjar i Kalix och får spela trummor varje dag utan att någon stör sig på att jag lever om! Helt fantastiskt!

Som jag skrev i gårkvällens/nattens inlägg ska jag m.fl. till Tor och Ivar ikväll. Hoppas att de har bjudit folk från musikklassen (högstadiet). Det skulle vara så mysigt att ha en liten reunion <3 Dock blir det nog bra vilka än som kommer dit.

Hmm... När jag ändå är igång kan jag ju slänga upp någon blid från bal och student så att ni kan se att jag FAKTISKT har gjort båda delarna ;)


Foto: Sara Holmdahl


Steklovatawannabe's


Foto: Sara Holmdahl           Vagnpynt "dagen innan".

Åsså studenten..:



Then you know få schå!

Nu ska jag och mor äta frukost :)

pUSS

Detta har varit en händelsefylld dag, inga jättesupermärkvärdiga saker men ändå!

För det första: Karin fyller år. Min underbara vän från fjärran by!

Jag vaknade och gick upp kring halv åtta, åt frukost och sen fick jag övningsköra till min körlektion... och sedan hem :) Fast innan jag och mor for hem stannade vi och handlade lite grejs på ICA, bland annat glass - som vi lite senare åt med lite varma hjortron.

Eftersom att det har varit helt fantastiskt väder idag begav vi oss, kring ett, till "PCM/Grönan" för att sola och bada. Mamma hade aldrig tidigare varit där och hon blev helt såld när hon tog sommarens första dopp i det härliga vattnet.



Nu ska vi snart tillhavsbadskyrkan på lite mys!

pUSS