Linnéa Enberg

Är nu inne på min fjärde vecka som vegan och mår hur bra som helst (inte för att jag väntade mig något annat, men för er som tror att det inte går!).

Jag var och handlade här om dagen och tänkte mysa till det med lite levande ljus då jag slogs av den bittra medvetenheten: Äkta stearin är döda djur. Sjukt oveganskt. Japp, där sparade vi några kronor... men jag ÄLSKAR ju att tända ljus och mysa, särskilt på vintern. Jag hade dock hört om och kollat lite på "ljusbringare" men de kostar ju såklart i pengar och frakt. Fin julklapp men kanske inte något jag vill vardagsinvestera i... Så! En liten googlingsrunda senare (utan DIY-resultat) bestämde jag mig för att pröva göra min egna ljusbringare:

 

Ja, jag erkänner. Jag är sjukt dömande, särskilt om musiker och artister. Jag säger ofta:

 

Linnéa, bitvis har du rätt MEN idag blev dagen då du fick bita dig själv i tungan. Strökollade på detta youtubeklipp med Zara Larsson. Det blev sådär gråtigt i hela ansiktet... Sådär så det gör ont för att en inte vill släppa ut tårarna, haha! Så sjukt bra hon är. Okej, så nu är jag väl i så fall "officiellt" någon sorts beundrare av Zara Larsson. Har ju fattat att hon har sunda värderingar sedan tidigare och sett upp till henne lite för den grejen MEN nu uppfyller hon också min artist"krav" om att behärska sitt instrument live OCH spela med livemusiker. Så himla tufft.

 

Älskar för övrigt min regnbågiga vänskapskrets:

 

Så sjukt bra med ord är jag idag: YOLO. YES. WOW.

puss

Lyssnar på en massa Bob Dylan. Han har ju en massa bra och trevligt.

______________________

Reklam:

... någon sorts tomhets-stress... Hmm..! Kan ju också vara "tom hets-stress"! Ska ju trots allt snart ut på praktik, flytta, fixa en festival (som ännu inte har några artister för att ingen svarar!!) och däremellan: Hinna leva! Åsså är jag fikasugen. HAHAH! Alltså, jag har ingat att klaga över! Vi vänder på det:

 

- Ska få fara ut på praktik och pröva mina vingar

- Jag har fått en lägenhet! Få förunnat! Kommer dessutom att få flytthjälp med att komma in i den!

- Kommer åtminstone att få spela på acusticum ifall festivalen skiter sig!

- Leva gör jag ju hela tiden! Det är spännande och ibland lite tungt och jobbigt men med tanke på hur otroligt många fantastiska människor jag har omkring mig (typ jämt) så är ju alla "problem" bara fisar i rymden!

 

Bra, vända på problemen och se det positiva i situationerna! Good therapy! 

 

Peace och puss och hela köret! :D

Jamenassåkolla! Bara så himla megabra!

 

(...har glömt hur man gör rutor med filmklipp men länken ska ju funka..!)

 

- Pierca mig
- Resa runt
- Träffa mina vänner
- Bli vegetarian
- Leva hälsosamt och ekologiskt
- Leva på musiken
- Ha en gammal folkabuss att roadtrippa en hel sommar i
- Sova i en snökoja
- Ligga på rygg i snön med en god vän och titta på stjärnhimlen
- Bli säker
- Vara lycklig
- Kunna gå utan mobil i flera dagar utan att någon ska vara orolig
- Förändra
- Sluta äta godis (Det är inte så jäkla gott ;S)
- Sprida kärlek
- Ta hand om människor, djur och natur

- ...

... Detta är en nyfunnen förebild!

Jag har alltid gillat "Solsidan" och funnit denne Felix som en rolig krabat MEN idag hittade jag en sida med några klipp.

 

 

Detta är fasansfullt. Som jag också skrev om innan... Nåväl, en eloge till Felix som har tagit sig tid att göra detta. Han är en känd profil (för en svensk) och detta är något som verkligen bör uppmärksammas. Det är inte så stor fråga, längre, om att leva så annorlunda. Precis som en av miljöforskarna säger i ett av klippen så KAN vi till exempel fortsätta att ha vår iPhone och köra bil. Det handlar om att göra detta med INTELLIGENS. Vi måste lära oss att konsumera smart. En enkel sak är att inte överkonsumera mat (detta tas också upp i ett av klippen).

 

Det är så himla bra att en person som är så pass känd tar sig denna tid att göra något som folk förhoppningsvis tittar på. Detta borde alla kända personer göra för att så många "mugglare" som möjligt ska förstå vad som försiggår.

 

Det är inte lätt för oinsatta personer att ta emot dessa siffror om temperatursvängningar och tonvis med smält is. Också för mig som ändå är relativt brydd är det nästintill ofattbart. Jorden är på väg att inta en ny skepnad och ingen vet vad som kommer att ske när alla isar är borta. Allt man (forskare som tänkande människa) helt säkert kan veta är att det kommer bli annorlunda mot vad vi är vana här och nu. Alla dessa domedagsprofetior får "vanligt" folk att vända ryggen till och hålla för ögon och öron. De vill inte lyssna. Det är för mycket. Vi är för bekväma. Jag är absolut inräknad bland de bekväma! Just nu handlar det mest om att upplysa folk om att en förändring kommer att ske och att vi alla måste vara vaksamma och börja (...fast för längesedan) ta hänsyn till varandra och naturen. Vi lever under samma himmel, andas samma luft och dricker av samma vatten... Under samma sol! Det är fasen dags att sluta vara så egoistisk. (I detta talar jag lika mycket till mig själv, jag är verkligen  ingen övermänniska).

 

Hej, jag kommer ingen vart med detta just nu men FATTA bara! Nu börjar en "ny tid" och det måste vara tiden då vi människor förstod att vi måste börja ta hand om det vi har att tillgå på ett klokt sätt. Annars kommer det bli vår undergång.

 

 

Orkar du inte läsa? Se åtminstone på detta: http://www.svtplay.se/video/2506456/planetens-granser/avsnitt-4

 

Vi människor konsumerar, förbrukar, förorenar, krigar, skräpar ned och bidrar på alla möjliga sätt till en försämrad miljö för våra djur och växter. Detta ger förödande konsekvenser. Bara en enkel sak som plast! Det finns i nästan allt: Redskap, kläder, flaskor till och med skönhetsprodukter (shampo, balsam, hudkräm...) av någon underlig anledning. Varenda gång du duschar åker mikroplastbitar ut i avloppssystemet som i slutänden leder ut i våra hav. Där flyter sedan plasten omkring och smådjur får i sig den, sedan fiskar, större fiskar, fåglar, djur och människor. Plast ska inte vara ute i naturen. Vissa sorter innehåller gifter som är farliga för natur och djur (till "djur" inräknas också människan) vilket i för höga halter kan leda till såväl sjukdom som död. Mycket plast hittas i döda sjöfåglars bukar när de obduceras. De får i sig dessa plastbitar när de jagar. En färgglad plastbit kan misstas för en fisk och vips har fågeln svalt något som deras kropp inte kan bryta ned. I sället blir det en ansamling av plast i fågelns buk och långsamt svälter fågeln ihjäl.

 

Något som rubbar det naturliga, fungerande ekosystemet är alla våra utsläpp från bland annat fordon och industrier. Som känt släpper dessa ut koldioxid som också finns naturligt och frigörs i atmosfären vid exempelvis skogsbränder. Problemet är att vi (=människor) påskyndar denna naturliga process. Naturen kan ta hand om rätt mycket av våra utsläpp men nu börjar dessa naturliga lagringsanstalter bli fulla i takt med att klimatet de senaste hundra åren har blivit cirka 2-3 grader varmare. Det låter inte mycket men tänk dig jorden som en människa vars organ består av naturen... och människorna är ett febervirus. Ökar din kroppstemperatur 2-3 grader blir du rejält sjuk och sängliggande. Detta är precis vad som händer med jorden och det kommer inom kort att påverka alla dess innevånare. 

 

Ett känt och omdebatterat problem är de ständigt smältande polarisarna. Dessa kyler ner jordens hav så att havsströmmar kan uppstå i mötet med ekvatorns varmare vatten. Hur kommer det sig då att dessa enorma islandskap plötsligt (och plötsligt är ingen överdrift!) börjar smälta av när de varit så beständiga i tusentals år? Detta är delvis på grund av luftföroreningen och här kan människan, nästan enbart, ta på sig skulden. Allt sot och damm från våra samhällen driver med världsvindarna och blåser så småningom upp (och ner) till våra poler Arktis och Antarktis. Dessa mörkfärgade ansamlingar av smuts landar på det vita lanskapet och så fort solen lyser på de stora vidderna blir smutsen varm eftersom att mörka kulörer drar till sig värme. När dessa blir varma smälter de ner genom snön och isen vilet bildar miljontals små hål samt massvis med smältvatten. Detta måste ta vägen någonstans och blir till slut sjöar som mynnar ut till stora, djupa "avloppsbrunnar" på isen. De kallas glaciärbrunnar och miljöforskare vet inte riktigt vart de leder då de är mycket svåra och riskabla att undersöka. Dock finns teorier om att vattnet lägger sig under isen och på så vis dels lyfter upp ismassan så den lättare kan glida ut i havet och dels påsyndar smältprocessen underifrån. Denna process som satts igång är nu helt ostoppbar. De vita isarna som reflekterar bort solljus och värme krymper medan de mörka haven växer och absorberar mer och mer värme.

 

 

Smältande isar, varmare klimat, kortare vintrar... "NAJS" kanske du tänker men detta påverkar så mycket mer. I dessa isar, samt permafrosten, finns många gaser lagrade. Däribland metangasen som är en giftig och lättantändlig gas. Hur skulle det bli om hela atmosfären fylldes av denna gas? En gnista och hela jorden skulle brinna upp..? Under tiden dessa isar smälter och jordens temperatur stiger minskar det biologiska mångfaldet i ett rasande tempo. Det finns så mycket som vi inte kan se med blotta ögat som påverkar oss dagligen. Till exempel har vi korallreven. Dessa har länge producerat nytt syre men bleknar och dör dessvärre på grund av våra utsläpp som dagligen försurar haven. Detta leder till att de tropiska fiskar som lever bland anemoner, koraller och friskt sjögräs inte längre har något hem och därmed söker sig till andra ställen eller helt och hållet dör ut. Varmare vatten och luft får också alger att blomstra. Algerna kväver haven - bokstavligen. De lägger sig som en matta på vattenytan och tillslut (om det får fortskrida) tar syret i vattnet under slut. Samtidigt som syretillförseln försvinner mörkläggs havsbottnen och förhindrar solstrålar att nå ner till de växter som är beroende av fotosyntesen. Dessa utplånas.

 

Vi har också ozonlagret som finns runt jorden för att stöta bort solens farliga strålar. Med åren och olika utsläpp av växthusgaser har detta lager emellertid förtunnats och släpper igenom alltmer av solens farliga strålning. Alla växthusgaser bildar i sin tur ytterligare en sfär. Dessvärre har denna en mycket sämre funktion. Den släpper in solens varma strålning men bildar en barriär som gör att värmen inte kan studsa ut i rymden lika lätt igen.

 

Aha, vad har vi här då:

Människor -> Föroreningar -> försurning -> minskad syretillförsel -> massdöd av biologiskt mångfald

                                            -> Smältande polarisar, uppvärmda hav, frisläppta gaser -> död

 

... Mönstret: Det börjar med människan och slutar med död... Vad kan vi utläsa av detta? Människan är grunden till allt ont. Ja.. Mycket troligt. Ska vi alltså begå kollektivt självmord då? Det låter inte så trevligt va? Med dagens konsumtionssamhälle är det faktiskt i princip det vi gör. Vi leder oss själva in i en egengillrad dödsfälla. Värst av allt är också att de som bidrar minst till allt detta (naturmänniskor) kommer drabbas först och hårdast. Känns det rättvist? Är det inte dags att börja leva lite mer i symbios med naturen? Allt kan inte ske i en handvändning men om alla gör så gott de kan...

 

Ett oroande faktum är att världen, som vi känner den, inte längre kommer att vara densamma. Vi är på väg i något nytt, något främmande, något vår art kanske inte kommer att överleva.

 

 Här är en fantastisk och skrämmande dokumentärföljetong som min vän Karin hade länkat på sin facebooksida. Härifrån kommer inspirationen till detta oerhört hoppiga inlägg. Tyvärr har första avsnittet "gått ut"... Lite symboliskt med tanke på vad som händer med världen... Så skynda dig att se på detta!

 

Ikväll är den såndär kväll då jag bara vill skriva en massa... Men inte egentligen har något att skriva. Känner du igen det? Superunderligt. Fingrarna bara kliar av allt de vill skriva men när man försöker så kommer enbert detta ut...

 

Nåja... Jag kan ju alltid dra lite vardagstjafs och sådant. Idag och i morgon jobbar jag och är även ensam hemma i min och Jonas lilla boning eftersom att han är i Boden där de spelar in "... Så ock på jorden". Alltså fortsättningen av "Såsom i himlen". 

 

Har just sett två väldigt bra, gråtframkallande och tankeställande filmer: 

Trust: En (ca) 15-årig flicka chattar i ett ungdomsforum och får kontakt med en kille som säger sig vara 16 år. De pratar ofta och tycks ha mycket gemensamt vilket leder till att de snart blir kära. Senare kommer killen med en bekännelse. Han är inte 16, men 20 år... Senare 25. Trots detta stämmer de träff i en galleria där hon får se vem han egentligen är... Vilken fantastiskt teasande introdution va?! Helt otroligt. Så nästa film:

I taket lyser stjärnorna: Återigen en flicka, i ungefär samma ålder, vars mamma går på cellgiftsbehandling efter ett anfall av bröstcancer. Pappan finns inte i sikte då han bara var en liten "fling" för många år sedan. Flickan, Jenna, får därmed ta hand om både mor och hem men de har en resa i sikte... Så fort mamma har blivit frisk. Dessvärre blir mamman bara sjukare och de får flytta in till Jennas mormor. Vistelsen hos mormodern är inte uppskattad av Jenna som tycker att hon är alldeles för sträng och brydd. Mitt i detta bråkar Jenna med sin bästa vän och hittar en ny kompis, Ullis, som drar med henne ut på fester. Jenna förändras och blir kaxig och bråkig av umgänget med Ullis men snart når också deras vänskap djupare och Ullis finns med som stöd för Jenna i den hårda tid som står framför henne... 

 

Inte ett öga torrt här inte! Nepp! .. Alltså av mina små filmreferat... NEEH!

Okejmen jobb i morgon då! Kajendag, innebär: Mycket folk, mycket räkor, mycket disk, mycket fullt upp... Kajendag innebär: MYCKET!

Tack för mig, jag är tjej, tycker att leverpastej smakar ganska okej!

... och ett prov på mitt psyke..!

 

Med detta menar jag absolut inte att jag är världs bäst eller något sådant men detta är något jag länge tänkt på och undrat över. När man skriver ett offentligt in lägg, gör en affisch eller något annat skriftligt som alla kan se och ta del av - vill man inte fram stå som seriös då? Man vill väl bli förstådd? Det är ju skönt när man kan läsa en text och förstå den på en gång, utan att behöva gå till baka för att förstå samman hanget i den. Det kanske bara är jag som tycker att det blir lite styltigt att hoppa omkring i texten..? Det är väldigt många som inte märker när sådant här sker. Varför vet jag inte. Vi har gått lika länge i skolan och lik värdiga ut bildningar. Somliga har till och med pluggat med seriösa saker än jag men problemet kvar står ändå. Dessa in lägg, eller vad det då kan röra sig om, kan handla om allt mellan himmel och jord men har alla något gemensamt. De ser tyvärr inte ut så här:

 

 

 

De som är lika störda som jag har nog redan in sett vart jag vill säga med detta. Så här ser den verklighet jag har stött på ut:

 

 

 "Idag har jag varit ute i solen med min pojk vän. Det var jätte härligt. Vi grillade falu korv och drack kok kaffe..."

 

 

 

 

Meningarna förlorar allt flyt. Det blir hackigt och ser inte bra ut heller. Vart gick det fel när folk plötsligt bestämde sig för att börja särskriva allt möjligt. Gör de det för att provocera oss som vill försöka bibehålla ett stilrent skriftspråk som är lättförståeligt och flyter på bra? Är detta den nya svenskan som, liksom engelskan, skriver isär nästan allt? Är det dit vi är på väg? Jag må vara konservativ men särskrivning är inte fint eller bra och ser inte på något sätt seriöst ut... alls. Vissa meningar blir faktiskt helt oförståeliga. Jag säger detta återigen: Jag är INTE perfekt inom detta område men jag försöker. Det är väldigt enkelt att googla ifall ett ord bör, eller inte bör, skrivas ihop. Visst inte är det någon katastrof om man särskriver... Någon gång... Än.
Jag tänker bara på alla de, alltför unga, barn som har facebook, Instagram osv. De ser vad de äldre gör och skriver och ser upp till dem, vill efterlikna dem (DE/DEM/DOM-grejen!! Ej att förglömma!). Om nu, som det ju är, en halv generation särskriver och inte bryr sig. Hur stor är då chansen att dessa yngre förmågor ska kunna lära sig rätt från början? Hur ska de lära sig att skriva ett seriöst CV och personligt brev för framtida jobbsökningar?

En språkförändring är på väg men den går, enligt mig, inte i rätt riktning.

 

HejhejebuHJEKbkd.iej d DEERP! Jag är inte så farlig och arg! Vill bara påpeka detta... och det kliar lite i min själ varje gång en särskrivning hoppar framför mina ögon. Givervis ger den mig ett gott skratt... Tills jag blir medveten om att jag inte bara skrattar åt en skrift, utan också personen som har skrivit detta... DET är inte lika okej egentligen.

 

 

Mjaouwh!

 

 

Jonas åkte tidigt för att han skulle iväg och rodda upp sina saker för SMASK. Tidigt=6.55!

Jag somnade om och hade ingen aning om tid och rum. Gick sedan upp för att planka låtar då jag hörde att det bråkades, något enormt, i lägenheten snett nedanför mig.

Jag avvaktade och lyssnade. Det smälldes, skreks, kraschades saker och till slut slängdes en ung, alkoholpåverkad person ut. Hen gick vinglande omkring och bestämde sig för att gå upp för min (och min grannes) trapp. Jag ställde mig vid kikhålet. Personen knackade först på hos dem, utbytte några ord och gick sedan över till min uteplats där hen såg min låsta cykel stå. Den ville hen givetvis plocka med sig så hen fällde upp stödet och började vingla iväg varpå jag klev ut och bestämt sa till hen att ställa tillbaka cykeln. Hen såg överrumplad ut och började klumpigt släpa tillbaka cykeln till sin ursprungliga plats medan hen bad om ursäkt och sa "Absolut, det fixar jag, ingen fara...".

Jag bad hen att sedan gå därifrån utan min cykel vilket hen försäkrade mig om att hen skulle. Jag stängde dörren och fortsatte kolla ut genom kikhålet. Två sekunder hann passera innan hen var på min cykel igen och vinglade mot trappen. Jag hade inte ens tagit på mig mer än trosor och en långärmad tröja men min cykel ville jag ha för mig själv så jag gick ut och frågade återigen vad hen höll på med och bad hen återigen att ställa tillbaka cykeln och gå därifån utan den. Hen svarade sluddrigt tillbaka: "Ja, du kan ju försöka stoppa mig." Så onykter som hen var, var fritagningen av cykeln nästan skrattretande enkel men jag tog ändå in den i min lägenhet. Hen snubblade nedför trappen men klarade sig oskadd och vinglade sedan tillbaka mot den lägenhet där hen kom ifrån. Jag hörde skriken och bankandet börja igen och kände att detta var droppen - så jag ringde polisen.

Detta spektakel hade uppfattats av många grannar som kom ut för att se vad som pågick. Hemskt att något sådant här ska behöva ske för att man ska få se sitt grannskap men jag klandrar ingen. Själv var jag ju precis lika nyfiken och skärrad.

Jag klädde på mig och gick ut eftersom att jag hörde hur bråket bara eskalerade inne i lägenheten snett nedanför mig. Jag tänkte att jag kanske kunde hjälpa till att hålla fast den våldsamma personen som kort därefter kom utrusande och  gick lös på en vägg. Efter hen kom en av hens vänner och försökte lugna ner hen som bara skrek och slog vilt omkring sig för att sedan kasta sig i snön och börja gråta.

Polisen anlände kort därefter och de hade koll på vem personen var sedan tidigare. Hen skulle få skjuts hem av en kompis och allt lugnade ner sig.

 

Jag hoppas nu innerligt att den här personen ska få hjälp med sina problem så att det inte bara förbises.

SÅ! Fortsätta med plankningen nu då! Kul!

 

F.ö: Tusan vad jag ska vara i kontakt med polisen detta år/inom loppet av ett år!

 - Knivhotet/bråket i Kalix

 - Stölden av min bil

 - DETTA!

 

What's going on?!

Ibland, som nu, undrar jag om jag verkligen förtjänar allt jag har. Vad har jag gjort för att få ha det så otroligt bra.. och har jag det så bra som jag tror att jag har det eller inbillar jag mig bara allt? Intalar jag mig själv att folk tycker om mig? Förtjänar jag att bli kramad till sömns varje kväll av världens mest underbara man? Förtjänar jag att ha folk omkring mig som jag kan prata om nästan vad som helst med, varje dag? Förtjänar jag ens att ha vänner? Att bo så bra som jag gör? Att ha en familj som finns nära? Allt möjligt! Har jag ens gjort någonting som är värt något? Jag känner mig inte värd allt detta men jag vill verkligen inte vara utan något av det. Blir bara lite galen på mig själv när jag känner att jag tar så mycket av detta för givet. Det är det ju verkligen inte. Måste lära mig uppskatta allt i livet. 

Med detta vill jag bara klargöra några saker i min tillvaro så att allt slipper bli så förvirrat när ni, mina vänner, och jag träffas nästa gång.

Jag har nu - efter många om och men, diverse misstag, famlande i mörker, oförstånd och blåögdhet - funnit en man som gör mig lycklig.

Denne man är en man som förstår mig, en man som hjälper och bryr sig om mig, en man som vill vara med mig, en man som älskar mig som jag är, en man som vill leva med mig, en man som uppfyller alla mina "drömprins"-visioner, en man som jag kan leka med, en man som jag kan mysa, skratta, gråta, vara allvarlig, busa, prata och bara hänga med.

 

Min man, inte min pojkvän. Detta var en av de första sakerna jag meddelade min livskamrat när vi förstod att det var dit vår relativt nyfunna vänskap naturligtvis skulle leda. "Jag ska inte ha någon mer pojkvän, för pojkar ställer bara till det... Jag ska ha en man. Så om du kan leva med att vara det åt mig så...". Han såg lite förvirrat på mig efter min första paus. Sedan tittade han på mig, log och sa att det var något han absolut skulle kunna klara av. 

 

Detta kom kanske lite hastigt och lustigt, i vanlig ordning, men denna gång (tag i trä!) vet jag att det är på riktigt. Allt är ömsesidigt, allt är roligt, allt känns så naturligt, allting som var innan är mindre viktigt. Alla har vi ett förflutet men det behöver inte nödvändigtvis formstöpa oss till vad vi är just nu och för resten av livet. Jag har minsann gjort ett och annat misstag. Inget jag är stolt över men inte heller något jag har tänkt förtränga - jag drar hellre lärdom av dessa tidigare erfarenheter så att jag inte gör om samma misstag igen.

 

 

Vår mentala connection är också på en osannolik nivå. Vi har varit med om liknande saker och kan relatera till varandra. Vårt sinne för humor är nästan bara för oss två. Ordvitsar. I massor. Dåliga som bra. Töntiga klipp. Kiss och bajs. Ironi... Vi tänker på saker samtidigt. En blick eller ett ord och sedan förstår vi. Bådas våra framtidsönskningar/planer lutar åt samma håll. Vi har liknande eller samma smak vad gäller kläder, mat och inredning. Musik är en självklarhet.

 

... På den vägen är det och vi håller nu sakta men säkert på att flytta ihop. "Det går fort fram" kan tyckas och i "fysisk" tid så gör det väl kanske det men då vi båda känner att det är detta vi vill så ser ingen av oss någon mening med att vänta. Vem vet - vi kanske inte lever i morgon så varför inte göra det bästa man kan av varje sekund.

"Misstag" leder till utveckling och erfarenhet.

För att vinna måste man våga.

För att må bra måste man ha prövat må dåligt.

Det finns inget facit.

Dagens i-landsproblem alltså!

I morgon har vi spelning! Det blir grymt, kom och kolla :)

Har stört mig väldigt mycket på att ICA inte har ekologiska frysta grönsaker ELLER ekologisk köttfärs?!!? ... Så jag bestämde mig för att kolla läget på Coop och blev riktigt glatt överraskad! Allt jag behövde fanns där! Jublade lite tyst för mig själv inne på affären också faktiskt! Haha!

Jag spelar trummor och älskar det!

Min ensemble är superbra.

Musikhögskolan äger.

Jag mår bra när jag har saker att göra.

Jag tänker mycket.

Jag saknar Kalix, alla fina människor.

Jag har världens finaste lägenhet, bara lite långt från skolan men det är bra.

Jag vill lära mig och förstå.

Vill/-inte veta.

Jag är inte tillsammans med någon.

Känner mig rätt ensam ibland, vilket jag också behöver vara.

Jag hade fel om mycket.

Jag har lärt mig väldigt mycket.

Jag har gjort modiga saker men det finns fortfarande frågetecken.

Som jag känner/mår nu har jag aldrig känt förut.

Jag saknar många.

Jag vill inte göra någon ledsen.

Jag vill tro det bästa om alla.

Jag är inte arg.

Jag vill att alla ska vara glada.

 

             For now..! :)

 

 

... Med gemensamt soprum? 

 

   - Underskatta inte tunnan "restavfall"! -

Tittade, av en slump, ner i tunnan och hittade åtta fina, enhetliga muggar! En var dock trasig efter att ha blivit kastad från ca en meters höjd. EN av åtta! Så hållbara är de också! :D

Till dessa sju också fyra små kaffefat :)

FETT NÖJD!