Linnéa Enberg

Orkar du inte läsa? Se åtminstone på detta: http://www.svtplay.se/video/2506456/planetens-granser/avsnitt-4

 

Vi människor konsumerar, förbrukar, förorenar, krigar, skräpar ned och bidrar på alla möjliga sätt till en försämrad miljö för våra djur och växter. Detta ger förödande konsekvenser. Bara en enkel sak som plast! Det finns i nästan allt: Redskap, kläder, flaskor till och med skönhetsprodukter (shampo, balsam, hudkräm...) av någon underlig anledning. Varenda gång du duschar åker mikroplastbitar ut i avloppssystemet som i slutänden leder ut i våra hav. Där flyter sedan plasten omkring och smådjur får i sig den, sedan fiskar, större fiskar, fåglar, djur och människor. Plast ska inte vara ute i naturen. Vissa sorter innehåller gifter som är farliga för natur och djur (till "djur" inräknas också människan) vilket i för höga halter kan leda till såväl sjukdom som död. Mycket plast hittas i döda sjöfåglars bukar när de obduceras. De får i sig dessa plastbitar när de jagar. En färgglad plastbit kan misstas för en fisk och vips har fågeln svalt något som deras kropp inte kan bryta ned. I sället blir det en ansamling av plast i fågelns buk och långsamt svälter fågeln ihjäl.

 

Något som rubbar det naturliga, fungerande ekosystemet är alla våra utsläpp från bland annat fordon och industrier. Som känt släpper dessa ut koldioxid som också finns naturligt och frigörs i atmosfären vid exempelvis skogsbränder. Problemet är att vi (=människor) påskyndar denna naturliga process. Naturen kan ta hand om rätt mycket av våra utsläpp men nu börjar dessa naturliga lagringsanstalter bli fulla i takt med att klimatet de senaste hundra åren har blivit cirka 2-3 grader varmare. Det låter inte mycket men tänk dig jorden som en människa vars organ består av naturen... och människorna är ett febervirus. Ökar din kroppstemperatur 2-3 grader blir du rejält sjuk och sängliggande. Detta är precis vad som händer med jorden och det kommer inom kort att påverka alla dess innevånare. 

 

Ett känt och omdebatterat problem är de ständigt smältande polarisarna. Dessa kyler ner jordens hav så att havsströmmar kan uppstå i mötet med ekvatorns varmare vatten. Hur kommer det sig då att dessa enorma islandskap plötsligt (och plötsligt är ingen överdrift!) börjar smälta av när de varit så beständiga i tusentals år? Detta är delvis på grund av luftföroreningen och här kan människan, nästan enbart, ta på sig skulden. Allt sot och damm från våra samhällen driver med världsvindarna och blåser så småningom upp (och ner) till våra poler Arktis och Antarktis. Dessa mörkfärgade ansamlingar av smuts landar på det vita lanskapet och så fort solen lyser på de stora vidderna blir smutsen varm eftersom att mörka kulörer drar till sig värme. När dessa blir varma smälter de ner genom snön och isen vilet bildar miljontals små hål samt massvis med smältvatten. Detta måste ta vägen någonstans och blir till slut sjöar som mynnar ut till stora, djupa "avloppsbrunnar" på isen. De kallas glaciärbrunnar och miljöforskare vet inte riktigt vart de leder då de är mycket svåra och riskabla att undersöka. Dock finns teorier om att vattnet lägger sig under isen och på så vis dels lyfter upp ismassan så den lättare kan glida ut i havet och dels påsyndar smältprocessen underifrån. Denna process som satts igång är nu helt ostoppbar. De vita isarna som reflekterar bort solljus och värme krymper medan de mörka haven växer och absorberar mer och mer värme.

 

 

Smältande isar, varmare klimat, kortare vintrar... "NAJS" kanske du tänker men detta påverkar så mycket mer. I dessa isar, samt permafrosten, finns många gaser lagrade. Däribland metangasen som är en giftig och lättantändlig gas. Hur skulle det bli om hela atmosfären fylldes av denna gas? En gnista och hela jorden skulle brinna upp..? Under tiden dessa isar smälter och jordens temperatur stiger minskar det biologiska mångfaldet i ett rasande tempo. Det finns så mycket som vi inte kan se med blotta ögat som påverkar oss dagligen. Till exempel har vi korallreven. Dessa har länge producerat nytt syre men bleknar och dör dessvärre på grund av våra utsläpp som dagligen försurar haven. Detta leder till att de tropiska fiskar som lever bland anemoner, koraller och friskt sjögräs inte längre har något hem och därmed söker sig till andra ställen eller helt och hållet dör ut. Varmare vatten och luft får också alger att blomstra. Algerna kväver haven - bokstavligen. De lägger sig som en matta på vattenytan och tillslut (om det får fortskrida) tar syret i vattnet under slut. Samtidigt som syretillförseln försvinner mörkläggs havsbottnen och förhindrar solstrålar att nå ner till de växter som är beroende av fotosyntesen. Dessa utplånas.

 

Vi har också ozonlagret som finns runt jorden för att stöta bort solens farliga strålar. Med åren och olika utsläpp av växthusgaser har detta lager emellertid förtunnats och släpper igenom alltmer av solens farliga strålning. Alla växthusgaser bildar i sin tur ytterligare en sfär. Dessvärre har denna en mycket sämre funktion. Den släpper in solens varma strålning men bildar en barriär som gör att värmen inte kan studsa ut i rymden lika lätt igen.

 

Aha, vad har vi här då:

Människor -> Föroreningar -> försurning -> minskad syretillförsel -> massdöd av biologiskt mångfald

                                            -> Smältande polarisar, uppvärmda hav, frisläppta gaser -> död

 

... Mönstret: Det börjar med människan och slutar med död... Vad kan vi utläsa av detta? Människan är grunden till allt ont. Ja.. Mycket troligt. Ska vi alltså begå kollektivt självmord då? Det låter inte så trevligt va? Med dagens konsumtionssamhälle är det faktiskt i princip det vi gör. Vi leder oss själva in i en egengillrad dödsfälla. Värst av allt är också att de som bidrar minst till allt detta (naturmänniskor) kommer drabbas först och hårdast. Känns det rättvist? Är det inte dags att börja leva lite mer i symbios med naturen? Allt kan inte ske i en handvändning men om alla gör så gott de kan...

 

Ett oroande faktum är att världen, som vi känner den, inte längre kommer att vara densamma. Vi är på väg i något nytt, något främmande, något vår art kanske inte kommer att överleva.

 

 Här är en fantastisk och skrämmande dokumentärföljetong som min vän Karin hade länkat på sin facebooksida. Härifrån kommer inspirationen till detta oerhört hoppiga inlägg. Tyvärr har första avsnittet "gått ut"... Lite symboliskt med tanke på vad som händer med världen... Så skynda dig att se på detta!