Linnéa Enberg

Med detta vill jag bara klargöra några saker i min tillvaro så att allt slipper bli så förvirrat när ni, mina vänner, och jag träffas nästa gång.

Jag har nu - efter många om och men, diverse misstag, famlande i mörker, oförstånd och blåögdhet - funnit en man som gör mig lycklig.

Denne man är en man som förstår mig, en man som hjälper och bryr sig om mig, en man som vill vara med mig, en man som älskar mig som jag är, en man som vill leva med mig, en man som uppfyller alla mina "drömprins"-visioner, en man som jag kan leka med, en man som jag kan mysa, skratta, gråta, vara allvarlig, busa, prata och bara hänga med.

 

Min man, inte min pojkvän. Detta var en av de första sakerna jag meddelade min livskamrat när vi förstod att det var dit vår relativt nyfunna vänskap naturligtvis skulle leda. "Jag ska inte ha någon mer pojkvän, för pojkar ställer bara till det... Jag ska ha en man. Så om du kan leva med att vara det åt mig så...". Han såg lite förvirrat på mig efter min första paus. Sedan tittade han på mig, log och sa att det var något han absolut skulle kunna klara av. 

 

Detta kom kanske lite hastigt och lustigt, i vanlig ordning, men denna gång (tag i trä!) vet jag att det är på riktigt. Allt är ömsesidigt, allt är roligt, allt känns så naturligt, allting som var innan är mindre viktigt. Alla har vi ett förflutet men det behöver inte nödvändigtvis formstöpa oss till vad vi är just nu och för resten av livet. Jag har minsann gjort ett och annat misstag. Inget jag är stolt över men inte heller något jag har tänkt förtränga - jag drar hellre lärdom av dessa tidigare erfarenheter så att jag inte gör om samma misstag igen.

 

 

Vår mentala connection är också på en osannolik nivå. Vi har varit med om liknande saker och kan relatera till varandra. Vårt sinne för humor är nästan bara för oss två. Ordvitsar. I massor. Dåliga som bra. Töntiga klipp. Kiss och bajs. Ironi... Vi tänker på saker samtidigt. En blick eller ett ord och sedan förstår vi. Bådas våra framtidsönskningar/planer lutar åt samma håll. Vi har liknande eller samma smak vad gäller kläder, mat och inredning. Musik är en självklarhet.

 

... På den vägen är det och vi håller nu sakta men säkert på att flytta ihop. "Det går fort fram" kan tyckas och i "fysisk" tid så gör det väl kanske det men då vi båda känner att det är detta vi vill så ser ingen av oss någon mening med att vänta. Vem vet - vi kanske inte lever i morgon så varför inte göra det bästa man kan av varje sekund.