Tidens oroväckande utveckling
Kopierar ett facebookinlägg jag gjorde för några dagar sedan.
"Men vad i hela friden!?
Jag sitter ute i den härliga vårsolen och löser veckans korsord i "annonsbladet". En liten flicka, runt fem år, kommer cyklande på sin fina rosa cykel, lägger ner den och går till den lilla klätterställningen som finns på området. Det tystnar och jag tittar upp och ser att hon sitter ner i trappen till klätterborgen. Tänker inte mer på det.
Snart går hon till sin cykel igen, tar på sig sin hjälm och ska precis cykla iväg då hon hör sitt namn ropas av en vän i samma ålder. Hon blir glad och cyklar mot sin vän i full fart, ropandes; "Vet du vad! Jag har fått en ny telefon!!".
Återigen. Denna flicka är fem år. Hon har en egen mobiltelefon som hon knappast kommer att ha användning av. Föräldrar bör ha koll och ordning på barn i den åldern. Inte skicka ut dem i världen med en elektronisk apparat som enda livlina.
Dessa apparater må göra barnen mer alerta på hur tekniska föremål, i allmänhet, fungerar men det tar bort (vill jag hävda) så mycket av deras kreativitet! Till dessa digitala prylar finns redan allt serverat. Färdiga spel. Ritprogram. Klipp och klistra-appar... Barnen fastnar sittandes vid sina små skärmar och glömmer att upptäcka världen omkring.
Hur jag kan påstå något sådant? Se bara på alla vuxna som vid minsta lediga stund slungar upp sin telefon och sugs in i världen av spel och appar. Varför skulle då inte ett ovetande, härmande barn göra detsamma?
Låt barnen vara kreativa och lekfulla så länge de bara kan!
/upprörd, rimligt konservativ 21-åring. Hej."
Jag sitter ute i den härliga vårsolen och löser veckans korsord i "annonsbladet". En liten flicka, runt fem år, kommer cyklande på sin fina rosa cykel, lägger ner den och går till den lilla klätterställningen som finns på området. Det tystnar och jag tittar upp och ser att hon sitter ner i trappen till klätterborgen. Tänker inte mer på det.
Snart går hon till sin cykel igen, tar på sig sin hjälm och ska precis cykla iväg då hon hör sitt namn ropas av en vän i samma ålder. Hon blir glad och cyklar mot sin vän i full fart, ropandes; "Vet du vad! Jag har fått en ny telefon!!".
Återigen. Denna flicka är fem år. Hon har en egen mobiltelefon som hon knappast kommer att ha användning av. Föräldrar bör ha koll och ordning på barn i den åldern. Inte skicka ut dem i världen med en elektronisk apparat som enda livlina.
Dessa apparater må göra barnen mer alerta på hur tekniska föremål, i allmänhet, fungerar men det tar bort (vill jag hävda) så mycket av deras kreativitet! Till dessa digitala prylar finns redan allt serverat. Färdiga spel. Ritprogram. Klipp och klistra-appar... Barnen fastnar sittandes vid sina små skärmar och glömmer att upptäcka världen omkring.
Hur jag kan påstå något sådant? Se bara på alla vuxna som vid minsta lediga stund slungar upp sin telefon och sugs in i världen av spel och appar. Varför skulle då inte ett ovetande, härmande barn göra detsamma?
Låt barnen vara kreativa och lekfulla så länge de bara kan!
/upprörd, rimligt konservativ 21-åring. Hej."
... Dessutom! Vad händer med de barnen vars föräldrar inte har råd till alla dessa onödigt dyra "leksaker". När barnet kommer hem och använder den välkända repliken: "... men alla andra har en sådan..!". Hur otillräckliga ska inte dessa föräldrar då känna sig? Än värre, barnen och kanske till och med deras föräldrar blir utstötta för att de inte uppfyller "normen". Är det inte också sjukt att vad man äger ska gradera vem man är som person? "Så har det alltid varit" - Visst! Så är det då inte hög tid att genomgå en föränding?
Kommentarer
Trackback
